Today it´s valentinesday, och hur mycket bryr jag mig egentligen?
Phö, varför ska det behövas en speciell dag för att fira med sin kärlek? Enligt mig så borde det inte finnas någon ***** alla hjärtans dag. Men det kanske bara är jag som är ensam och eländig som känner såhär, mycket möjligt. MEN skulle det nu vara på det viset så tänker jag inte erkänna det. HA! Fast åandra sidan så kanske jag redan gjort det nu med dessa rader. Men som sagt, hur mycket bryr jag mig? Jag är då glad i alla fall, även om jag inte har den där speciella personen att fira denna (över)reklamerade dag med.

Här i stockholm har jag min familj, mina vänner och min vovve. Som om inte det vore nog så har jag även en underbar familj uppe i Västerlima också, och alla dessa människor som jag har i min närhet (och lite längre bort) Det är dom jag har i mitt hjärta, som jag älskar över allt annat, som alltid finns där i vått och torrt. I don´t need no man. Eller gör jag?

Jag kan erkänna att jag från gång till gång kan önska att jag hade någon speciell person i mitt liv, som finns där och ger värme på nätterna när jag ligger och fryser tex, alla har väl sina ups and downs. Brukar dock ofta snabbt komma på bättre tankar och med bättre tankar så menar jag då kanske alla nackdelar med att vara i ett förhållande. Jag menar HALLÅ, det är inte alltid en dans på rosor inte. I mitt nu snart 21åriga liv här på jorden så har jag haft ett antal förhållanden, vissa mer seriösa än andra, och genom dessa har jag fått uppleva både himmel och helvete. Jag ångrar dock ingenting jag har gjort, varför ska man göra det? De förhållanden som visat sig vara rent ut sagt helvete har ändå gjort mig starkare. Min åsikt är den att allt händer av en anledning, okey, inte allt men mycket.

Om det nu finns något speciellt fack som man placerar människor i så har jag största delen utav mitt liv varit en sk "förhållande person" dvs ofta gått från ett förhållande till ett annat, ibland kanske lite för snabbt. Det har resulterat i att jag i vissa fall förlorat mig själv som person och därmed "glömt bort" mina vänner. Sista tiden har jag däremot levt singel livet, och ska jag vara ärlig så njuter jag oerhört mycket av det. Jag har mina nära och kära och känner inte nödvändigtvis att jag saknar någonting, jag har mina händer fulla. It feels good!

Så medans ni andra turturduvor sitter med era älskade så känner jag att fingrarna dansar otroligt bra över tagenterna för tillfället så jag kanske ska passa på att skriva lite på min läxa också. Det vore ju dumt att inte passa på just nu.
So long!

XOXO

"Fire in my eyes and boys on my mind, they come and go"