En dag som denna känns det otroligt skönt att det är lite kunder på jobbet på söndagar.
Huvudet är inte riktigt med mig idag, jag är inte den vassaste kniven i lådan skulle man också kunna säga.

Var på bio igår med moder å tittade på australia, helt okey film. Kom hem runt halv 1 eller liknande, somnade väl nästan direkt. När telefonen sedan ringde vid 3 tiden så vaknade jag, blev våldsgästad en sväng, vilket iofs var trevligt, men när personen ifråga sedan gick hem runt 5 så var det en omöjlighet för mig att kunna somna om. Låg och halvsov resten av tiden tills jag skulle kliva upp. Hade en sådan där jobbig natt när man inte sover ordentligt utan jag har istället vaknat upp av tusentals jobbiga drömmar, dessa drömmar fick mig att fundera över mitt liv och val jag har gjort och när de tankarna börjar infinna sig i huvudet så är det ju inte med en klackspark som man bara somnar om igen.
Hursomhellst så fortsatte det i de banorna tills det var dags att kliva upp. Var otroligt trött och seg, men jag tog mig iallafall iväg till jobbet. Kom hit, fixade iordning och när de andra inte kom så började jag fundera på vart de tagit vägen. Tänkte väl inte så mycket mer på det, men när klockan sedan började ticka iväg så tog jag mig en extra titt på schemat, såg att jag skulle börjat 12, klockan var då 10. Hiiimla tur att jag kom till 10 ist för 12 då eftersom Tess och Juliana inte är här, tänkte jag då. Hade dock en konstig magkänsla, så efter ett litet tag tittade jag ännu en gång på schemat, sedan på klockan också denna gång. GASH! Klockan var alltså 10, vi öppnar 11 på söndagar! Good job Carro. Som sagt, inte den vassaste kniven i lådan idag.

För alla er som känner mig så vet ni att jag inte är den smidigaste och grasiösaste på denna planet, jag är rent ut sagt, klumpig! Brukar snubbla och ramla på det mesta som ligger i min väg. Har en gång lyckats stänga balkongdörren på mina mjukisbyxor och märkt det försent, vilket resulterade i att när jag skulle ta mitt steg framåt så följde benet helt enkelt inte med = jag faller ned mot golvet som ett träd, TIMBER! Stolpar och jag går inte heller allt för bra ihop, det finns en anledning till att vissa av mina vänner håller extra koll på mig och skriker "stolpe!!" när vi är ute å går. ;)
Ha, jaja anledningen till att jag skriver detta är pga mina funderingar på om man verkligen blir som man umgås ?
Jag har en hund, min älskade Albin, han är inte heller allt för smidig i sina steg. 
1. Han har suttit sig på en geting och blivit stucken i lillrumpan, stackarn.

2. En blåsig dag hemma i Bollnäs var vi ute och gick, Albin tog ett skutt, vilket resulterade i att han (liten och lätt som han är) fick sig en liten flygtur några meter sidleds, den synen var bara för rolig! 

3. Förra veckan när vi var ute och gick fick Binbin syn på en annan intressant hund som han fick upp ögona för, han gick länge och tittade bakåt på den andra hunden och märkte inte att stolpen som tidigare var en bra bit bort nu var precis framför honom, och eftersom att jag är lite utav en hemsk människa i vissa tillfällen så gjorde jag ingenting för att förhindra det jag vid den tidpunkten kunde förutspå skulle hända. PANG! Albins lilla söta huvud möter den stora hemska stolpen med en jävla smäll :D Oj vad jag skrattade, hihi :) Roligt värre. 

Det ligger kanske någonting i det ??

Wellwell, nu har jag fördrivit min sista tid här på jobbet för dage, skön avslutning:) Nu blir det promenad hem till älskade moder och titta på handbollen! :D Sen kanske det blir en resa in mot stan, får se om jag orkar.. Brukar ju sluta trevligt iaf så det kanske är värt det ;P

XOXO

"My morals got me on my knees
I'm begging, please stop playing games